Timmarna gick inte långsamt, de försvann i rykande fart och jag skulle kunna göra allt för att leva om dem en gång till. Det finns inte mycket jag hatar men idag kom jag på en sak. Jag hatar när jag måste lämna er. Men helgen blev som väntat helt underbar och jag kan knappt vänta tills nästa gång. Och jag lovar att det blir snart.
Helene, jag och Matilda ska starta ett band. Inte för att Matilda vet om något än men det ska nog gå vägen.
Hellre ger jag mig av än stannar för evigt.
söndag 31 augusti 2008
torsdag 28 augusti 2008
Torsdag
Jag är nöjd. Jag behöver inte mer. Det räcker för en lång tid framåt.
Imorgon blir det att känna av lite nostalgi. Kommer bli en fantastisk helg
och jag hoppas att timmarna går långsamt. Idag skulle jag städa. Men min
hand tillåter mig inte riktigt än att gör ett sådant arbete så Matilda fick hoppa
in. Jag fick vägleda henne och vi hade det riktigt roligt. Radion var på högsta
volym och våra röster lär ha hörts ut på gatan.
Nej, lite sömn skulle inte sitta fel.
Imorgon blir det att känna av lite nostalgi. Kommer bli en fantastisk helg
och jag hoppas att timmarna går långsamt. Idag skulle jag städa. Men min
hand tillåter mig inte riktigt än att gör ett sådant arbete så Matilda fick hoppa
in. Jag fick vägleda henne och vi hade det riktigt roligt. Radion var på högsta
volym och våra röster lär ha hörts ut på gatan.
Nej, lite sömn skulle inte sitta fel.
Börjar om från början
En ny blogg att fylla med tankar. Känns nästan som när jag öppnar ett nytt skrivblock och det kliar i fingrarna då jag ser de tomma raderna framför mig. Men för tillfället kan jag inte skriva för hand, fick reda på idag att jag överansträngt min högerhand och fått en inflammation.
"Har du skrivit mycket på sistone?" frågade hon som undersökte mig.
Självklart har jag skrivit, jag går ju i skolan. Men hur kan man överanstränga en hand genom att skriva? Nej, jag tror mer på dansstegen jag gjorde då jag gick ner på golvet. Glad och lättad gick jag därifrån med bara ett stödbandage om handleden. Tanken på att behöva ha gips och inte kunna dansa på flera veckor gjorde mig skräckslagen ett tag. Men nej, en ipren morgon och kväll och vila ska räcka för den här gången.
Nu ska jag återgå till lite viktigare saker. Har en engelska berättelse att skriva.
"Har du skrivit mycket på sistone?" frågade hon som undersökte mig.
Självklart har jag skrivit, jag går ju i skolan. Men hur kan man överanstränga en hand genom att skriva? Nej, jag tror mer på dansstegen jag gjorde då jag gick ner på golvet. Glad och lättad gick jag därifrån med bara ett stödbandage om handleden. Tanken på att behöva ha gips och inte kunna dansa på flera veckor gjorde mig skräckslagen ett tag. Men nej, en ipren morgon och kväll och vila ska räcka för den här gången.
Nu ska jag återgå till lite viktigare saker. Har en engelska berättelse att skriva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)