Det är läskigt att bli sådär sjuk att man inte kan ta hand om sig själv. Allt försvinner och en sådan enkel sak som att öppna ögonen kräver plötsligt all din viljestyrka. Hur det är att vara frisk och full av energi har du inget minne av och att du har en vecka framför dig, full av förpliktelser som skola och prov finns inte längre. Det enda du gör är yrar i drömmar som varken har ett mål eller slut. Mina drömmar dessa dagar bestod av siffror, långa rader med siffror. Och i varje rad med siffror fanns alltid ett kommatecken med. Siffror överallt. Ja, såhär efteråt förvånar det mig att jag inte blev mentalt galen. Det fanns ingen mening och ingen logik men jag antar att det var så min hjärna sysselsatte sig medans resten av min kropp arbetade för att få ur febern. Men det värsta är ändå att man vid sådana tillfällen, då man förlorar sig själv plötsligt blir beroende av någon annan. Och jag tycker inte om att vara beroende av andra. Jag tycker om att klara mig själv. Men nu har jag äntligen fått tillbaka mig själv och snart är jag på fötterna igen. Och då med mer livsglädje än någonsin.
Och när jag ändå bara ligger hemma och orkeslös kan jag passa på att uppleva lite nostalgi som Pippi Långstrump.
Annika: Men Pippi, du kan väl inte blåsa trumpet heller?
Pippi: Hur kan jag veta det om jag aldrig provat?
Det är en kvinna det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
krya på dig hunney-pay! hoppas alla siffror försvinner
åh skönt att du är på bättringsvägen <3 jag har förresten haft lust hela veckan att ha tid att bara sitta en dag och titta på en massa gammla barnprogram och filmer. men sådant hinner man bara med när man är sjuk.
Skicka en kommentar