Jag vill spela fotboll igen. Jag vill minnas den där känslan jag alltid älskade. Jag trodde faktiskt att jag skulle spela hela mitt liv, att det aldrig skulle få ett slut. Men så började det bli dålig stämning i laget, folk började hoppa av och plötsligt fanns det inget lag kvar. Vi som var kvar fick istället hoppa in i B-laget. Men då sa jag stopp. Att börja spela seriöst var tydligen inget jag ville ha. Jag ville spela utan krav, bara för att det var roligt. Så tog det helt plötsligt slut. Åtta år av mitt liv hade jag ägnat mig åt fotboll. Kan ni tänka er tomrummet?
Det och dans var alltid min befrielse, alltid en stor del av mitt liv. Jag kunde ha blivit något, det är jag medveten om. Men som med allt annat tröttnade jag. Åh, jag tröttnar på mig själv. Aldrig kan jag brinna så för en och samma sak en längre tid. Alltid måste jag ha omväxling och förändring. Men jag antar att det är så jag utvecklas bäst.
Helt onödig information om mitt förflutna. Men jag var bara tvungen att skriva av mig lite känslor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar