Anton & Jennie (cover) - Pieces

Välkommen tillbaka till min gamla blogg. Detta är bara en engångsföreteelse.

Om Anton skickar runt den väljer jag det enklare sättet, jag lägger upp den.

Open up

Jag har aldrig varit så glad över att vara frisk. Jag har heller aldrig haft sådan träningsvärk som jag har nu. Nyss skulle jag ta mig av den höga datorstolen, böja mig ner och hämta mina hörlurar i väskan. Jag påminde starkt om min 75-åriga farmor när hon ska ta sig upp från en soffa. Turligt nog är det ju bara träningsvärk.

Igår började vi planera vad vi ska göra för pjäs på julfesten. Och jag säger bara det, välkommen tillbaka Arne Weise! Och vissa i gruppen gör tiden guld värd, sällan jag skrattar så mycket som under måndagskvällarna.

"Men... vem är det som brukar dela ut julklappar nu igen?"

Hittills har dagen innehållit en känslosam danslektion, en andra frukost på Mc'donalds och nu en helt värdelös lektion i multimedia.

Smells like teen spirit

Tänk om varje fredagsfinal kunde ha rocktema?
Jag skulle garanterat sitta klistrad varje veckoslut. Men Idol är ju mer pop än rock men jag kan ju starta ett eget program. Söka Sveriges nya rockstjärna alltså. Fast jag skulle ju inte vara först, amerikanerna har ju redan gjort det. Men Sverige är ju ganska bra på att plagiera program så det ska väl inte vara några problem?
Men kvällens idol... jag säger bara Desmond, hur och vad gjorde du?!


With the lights out, it's less dangerous
Here we are now, entertain us
I feel stupid and contagious
Here we are now, entertain us

!!!!!!!!!!!!!

Getting weak to Oasis

Jag, min dumme fan skulle bestämt till skolan idag även om jag praktiskt taget inte ätit någonting på en vecka. Jag tänkte att jag mår ju faktiskt ganska bra och borde klara den korta fredagen. Åh jo, hemma i lugn och ro var det jag egentligen menade kom jag fram till senare.
Jag fick stressa till bussen, springa ifatt den och självklart satt den tjurigaste busschauffören av dem alla bakom ratten. Han frågade mig med irriterad röst "Varför kommer du inte i tid för?" och jag svarade argt med ett korthugget "Men ursäkta". Jag fick min hämnd då kvinnan som kommit springandes efter mig påminde den käre chauffören om att bussen ska gå tio i åtta, inte kvart i. I ett försök att skämta bort sitt misstag fick han backa tillbaka till hållplatsen.
Efter halva vägen och mitt ute i ingenstanns med Oasis i öronen fick jag trycka på stoppknappen och gå av. Jag klarade inte av en meter till. Jag tänkte livrädd tillbaka på den dagen då jag på tåget var så nära att ramla ihop. Då var det fullt med människor runt omkring som kunde se. Nu stod jag plötsligt mitt ute på landet, ensam och hade ett exakt likadant ras som då. Det är det som kommer med lågt blodtryck.
Har aldrig varit så glad över att ha en mobiltelefon som denna morgon.
Denna helg blir det att äta upp sig och tja, jag har väl lärt mig min läxa. Även om den bokstavligen skrämde skiten ur mig.


Cold and frosty morning
there's not a lot to say
about the things caught in my mind
and as the day is dawning my plane flew away
with all the things caught in my mind

Pain

Jag skulle ge vad som helst för att kunna äta mat just nu. Förstår inte hur människor klarar av att svälta sig själva. Det är en sak om man inte är hungrig men jag är verkligen så hungrig! Men det går inte. En tugga och det känns som om någon tänt eld på min mun och sedan pressat citron över brännskadorna.

Inatt avgörs det. Hoppas amerikanarna tar ett klokt beslut och röstar fram Obama.

Love is always...

Kärlek är aldrig logiskt. Kärlek borde heller aldrig vara det för då skulle den förlora all sin charm och mäktighet. Kärlek kan vara vackert, smärtsamt, outhärdligt eller vilseledande. Men det är också med säkerhet det största vi har. Ingen kan undvika eller gömma sig för den. För på något sätt finner den oss alltid och träffar oss där, mitt i hjärtat. Den går inte att föklara, den bara finns där inombords.
Kärlek är varken fånigt, dumt eller onödigt. För utan kärlek skulle vi vara dystra och färglösa.

Från "A walk to remember"

Love is always patient and kind.
It is never jealous.
Love is never boastful or concieted.
It is never rude or selfish.
It does not take offence and is not resentful.
Love takes no pleasure in other people's sins,
but delights in the truth.
It is always ready to excuse, to trust, to hope,
and to endure whatever comes.

Halloween

När man vaknar upp på halloween med feber, två olika virus och en infektion borde man få tycka synd om sig själv. Och jag orkade faktiskt tycka synd om mig själv och ligga halft död i soffan till klockan tre. Sen var det nog enligt mig. Man är inte sjukare än man själv gör sig. Så jag tog på mig varma kläder, vinterjacka och skor och gick ut i kylan. Och ja det var kallt, precis som väderprognosen visat. Borde väl gratulera SMHI för att ha gjort en korrekt prognos för en gångs skull. Trevligt för dem. I alla fall så var det väldigt uppfriskande med luft och när jag kom hem var det bara att sätta på datorn och köra igång lite Foo Fighters och AC/DC. Så visst, min kropp kan väl få vara lite sjuk om den vill men jag tänker inte bete mig därefter.

Min vän Helene gjorde en grymt snygg tatuering idag. Jag känner att det snart är dags för mig att göra min. Men den måste vara helt perfekt för den kommer ju sitta där hela livet. Men snart så...

Genialisk?

Hur fan kan man få VG- på ett matteprov när man inte förstår någonting av det man gör? Jag antar att jag helt enkelt är för smart att inte ens jag förstår vad min hjärna gör. Man kan ju inte klaga liksom.

Jag har bestämt mig för att inte äta tsatsiki på ett bra tag för smärtan jag har för tillfället är inge vidare. Och svullnaden... men det sägs ju att det är sexigt med stora och fylliga läppar. Eller?

Nu ska jag sätta mig på ett tåg till Lindesberg. I'm a working woman you know. På vägen dit tänker jag utsätta min öron för orgasm.

She likes rock 'n' roll

Bowling med pappa och Matilda idag. Pappa vann... med en poäng från mig. Det sved lite då jag vant mig vid att vinna men man kan ju inte alltid vara bäst (hrm). Sedan bar det iväg till en grekisk restaurang där vi bjöd pappa på middag. Jag älskar den restaurangen, och jag älskar mat. Mätta rullade vi, nej okej vi gick väl därifrån och tog bilen hem. Och med högsta volym på stereon lyssnade vi på AC/DC s nya platta. Jag hoppas så att det går min väg! Fatta, backstage liksom! Skulle bli så svårslaget.

She digs rock ‘n’ roll,
She likes rock ‘n’ roll,
You want rock ‘n’ roll,
I need rock ‘n’ roll everyday,
And all through the night

Earth song

What about sunrise
What about rain
What about all the things
That you said we were to gain...
What about killing fields
Is there a time
What about all the things
That you said was yours and mine...
Did you ever stop to notice
All the blood we've shed before
Did you ever stop to notice
The crying Earth the weeping shores?

Höstlov

Höstlov. Vanligtvis skulle jag redan vara påväg någonstanns. Förmodligen mot Norrköping, Södertälje eller Vadstena. Men nu måste pengarna prioriteras på annat för ett tag framåt, även om jag smått börjar längta ihjäl mig. Istället får det bli mitt första lov jag spenderar helt och hållet hemma men det kommer inte bli sämre för det, bara lite ovant. Ett undantag är ett besök hos Sven i Linköping som jag hoppas blir av. Och sen har vi ju "the big party" som kommer bli årets absoluta höjdpunkt bara för att det är vi som fixar.

Bush + Börs = Usch
Förra veckans "tygkonst" på torget här i Lindesberg. Fyndigt.
Skulle kunna uttala mig mycket om vad jag tycker om den mannen men tyvärr skulle det bara innehålla massor av fula ord och anklaganden. Jag nöjer mig med att istället skriva att han snart med säkerhet kommer avgå. Bara inte en värre krigsfanatiker tillträder den höga maktpositionen...

Man in the mirror

As I, turn up the collar on
my favourite winter coat,
this wind is blowin' my mind.
I see the kids in the street,
with not enough to eat.
Who am I, to be Blind?
Pretending not to see their needs.

Var på en föreläsning idag om Israel och Palestina konflikten. Det är så otroligt mycket man inte vet som man borde veta, så mycket som medierna inte visar och så mycket som man borde hjälpa till med. Alla världens ledare vet vad som händer på västbanken, de vet att det inte går till som det borde. Våld löser ingenting, det bara provocerar människor till att använda sig mer av det och till slut blir det en del av deras vardag. De små barnen måste gå igenom såkallade checkpoints, där militärer med stora vapen tittar igenom deras väskor, för att ta sig till skolan. Gator är avstängda för palestiner och 630 olika hinder finns för att minska deras rörelsefrihet.
"Det är ockuperat"
Snarare invaderat.
Men någon gång måste de på allvar börja förhandla om fred för ingen vill väl egentligen leva i ett land där hatet gör vardagen till ett helvete? Varken för den ena eller den andra parten.


I'm gonna make a change,
for ones in my life.
It's gonna feel real good,
gonna make a difference
gonna make it right.

Toto - I will remember

I was born in the land of the sun

And the tall green grass

And I don't understand

How all this is come to pass

How we've come to surround ourselves

In a sea of thieves

In a land without learning

Only the fools believe

Besvikelse

Jag är arg. Hur fan kunde jag missa biljettsläppet? Slutsålt på 11 minuter. Det spelar ingen roll. Jag ska på något sätt få tag i biljetter, så är det bara.

Det ska bli en del ändringar. Jag ska gå från kravlös till det där med att ge och ta. Det sistnämnda alltså. För det första vet jag redan allt om.

Saturday night live

Mycket hellre går jag på en bra spelning än hoppar mig svettig till någon trance låt som inte ens har någon mening.

Pappas band hade spelning på folkan denna kväll. Jag vet redan att de är för bra för att vara kvar på det stadiet men ändå lyckas de alltid överraska mig. AC/DC har som alltid varit deras grej och de slår som vanligt alla med häpnad. De gjorde en grym version av Bon Jovis "Livin' on a prayer" och de fick håren att resa sig med "Bed Of Roses". Jag älskar hur de gjorde Alter Bridges "Brand new start" att bli ännu bättre och jag lutade mig nöjt tillbaka när introt till "Here I Go Again" av Whitesnake strömmade ut genom högtalarna. De sopade rent mattan rejält denna kväll.

Fan, vad jag älskar bra live musik.

Att vara beroende

Till alla som med gapande munnar stirrade på mig i bussen. Ja, jag tycker om godis. Lite för mycket kan jag väl erkänna. Börjar nästan luta mot ett beroende. Men vadå? Jag är varken rök- snus- eller drog-beroende utan väljer då hellre att vara godisberoende. Jag menar, någon osund ovana tycker jag är mänskligt.

Har mycket att se fram emot den kommande tiden. Börjar med en heldag i Stockholm imorgon.

Knew the signs

Det är läskigt att bli sådär sjuk att man inte kan ta hand om sig själv. Allt försvinner och en sådan enkel sak som att öppna ögonen kräver plötsligt all din viljestyrka. Hur det är att vara frisk och full av energi har du inget minne av och att du har en vecka framför dig, full av förpliktelser som skola och prov finns inte längre. Det enda du gör är yrar i drömmar som varken har ett mål eller slut. Mina drömmar dessa dagar bestod av siffror, långa rader med siffror. Och i varje rad med siffror fanns alltid ett kommatecken med. Siffror överallt. Ja, såhär efteråt förvånar det mig att jag inte blev mentalt galen. Det fanns ingen mening och ingen logik men jag antar att det var så min hjärna sysselsatte sig medans resten av min kropp arbetade för att få ur febern. Men det värsta är ändå att man vid sådana tillfällen, då man förlorar sig själv plötsligt blir beroende av någon annan. Och jag tycker inte om att vara beroende av andra. Jag tycker om att klara mig själv. Men nu har jag äntligen fått tillbaka mig själv och snart är jag på fötterna igen. Och då med mer livsglädje än någonsin.

Och när jag ändå bara ligger hemma och orkeslös kan jag passa på att uppleva lite nostalgi som Pippi Långstrump.

Annika: Men Pippi, du kan väl inte blåsa trumpet heller?
Pippi: Hur kan jag veta det om jag aldrig provat?

Det är en kvinna det.

Falling Slowly

Såg en väldigt bra film nyss, "Once". Storyn var väldigt simpel men det var musiken som gjorde den så fantastiskt bra. Satt och hade gåshud i en och en halvtimme. Det bästa är att de som spelar musiken i filmen är ett band i verkligheten, The Swellseason. Och ännu bättre var ju att de kommer till Stockholm i november. Det lite sämre är att åldersgränsen tydligen är 20 på den spelningen. Väldigt synd. Hade gärna sett dem.

Once - Falling Slowly (Glen Hansard, Marketa Irglova)

I don't know you
But I want you
All the more for that
Words fall through me
And always fool me
And I can't react
And games that never amount
To more than they're meant
Will play themselves out

Take this sinking boat and point it home
We've still got time
Raise your hopeful voice you have a choice
You've made it now

Falling slowly, eyes that know me
And I can't go back
Moods that take me and erase me
And I'm painted black
You have suffered enough
And warred with yourself
It's time that you won

Take this sinking boat and point it home
We've still got time
Raise your hopeful voice you have a choice
You've made it now
Falling slowly sing your melody
I'll sing it loud

Ostadigt men lyckat

Ostadig har jag nu tagit mig hem. Glad och lite onykter men en aning förvirrad över kvällen. Jag lyckas alltid få allting så dramatiskt, även om jag faktiskt inte lyfter ett finger för att få det så. Men kvällen blev mer än lyckad och replikerna, ja vad ska man säga Helene? De var väl på sin topp antar jag? Aldrig varit med om något liknande. En intressant kväll, också en billig sådan då Örebroarna äntligen fattat det där med att bjuda på alkoholen. Och kan jag säga annat än att vi ännu en gång var kungarna på dansgolvet? Våra nya och otroligt heta moves kommer definitivt utvecklas under hösten.
Det enda negativa jag kan säga om denna kväll var väl idioten på bussen. Men sådana ska det väl också finnas.
Borde jag sova nu? Det enda jag vet för tillfället är att mina händer luktar champagne och att det tog alltför lång tid att skriva detta inlägg utan stavfel.

Torsdag

And I can feel the beat,
my feet starts moving.
I think I'm back,
back on track.

When you were young

Rensade min låda igår. Ni vet en sådan där låda där man lägger allt man vill spara. Längst ner i botten hittade jag en dikt jag skrev när jag var tio år och gick i fjärde klass. Jag tänkte att det skulle stå något i stil med "Solen skiner. Gräset är grönt. Jag leker kurragömma. Det är skönt." för det är ju vad tioåringar normalt skulle skriva. Istället läser jag:

I skymningens ljus
går jag och drömmer
längs strandens mjuka sand.
Som värmer så om hjärtat,
som solens starka strålar
som lyser i solnedgångens brand.

Jag kan erkänna att jag vände några gånger på pappret för att se om det verkligen stod rätt årtal. Och efter ytterligare några minuters funderande mindes jag plötsligt allting. Lärarna hade blivit så förbluffade när jag lämnade in den att de utredde om jag verkligen skrivit den själv eller om jag fuskat. Men efter många tårar från min tioåriga och oskyldiga sida gav lärarna med sig och skickade in dikten till någon tävling. Hur det gick för den har jag tyvärr inget minne av.
Barn är fascinerande. Det var som när jag förra veckan satt och åt i köket hemma hos mamma och min lillebror (också han tio år) kommer in och räcker fram ett papper han skrivit på. Det visade sig vara en väldigt bra berättelse han bara "slängt" ner på ett A4. Oj, det måste ha tagit lång tid tänkte jag eftersom att min bror tänker väldigt mycket och tar därför lång tid på sig. Men nej, den där hade bara tagit honom en kvart att skriva. En kvart?! Om jag kunde ha minst lika bra inspiration och fantasi som när man är liten skulle jag ha fått nobelpriset i litteratur nu. Vi borde inte ha så bråttom med att bli vuxna.

Så vad säger du, ska vi ta en risk?

Play on

Repeat repeat repeat
And when you are ready,
move forward before you loose track.
Play play play

Jag har börjat skriva igen. Positivt, ja.
Nu fattas bara en sista-minuten resa härifrån för ett tag.

Vita fingrar

Typisk måndag med My.

Några gröna fingrar har jag aldrig haft. Ser inte något nöje i att gräva i jord och plantera växter. Men vita fingrar har jag bokstavligen för tillfället. Jag är tydligen ganska bra på att måla. Men om jag ger mig fan på att kunna någonting så lär jag mig det, så är det bara (vilket betyder att jag blir förbannad när jag är dålig på något). Fast måla om ett rum är ju inte sådär väldigt komplicerat. Den enda haken är att jag är ganska kort så jag behöver en stege för att nå upp. I alla fall är väggarna ljusare nu, imorgon blir de vita om det går åt det håll jag vill.

Tittade nyss på Notting Hill. Kom fram till att om det inte vore för "Spikey" skulle filmen vara otroligt smörig. Det är den i och för sig redan men ändå på ett bra sätt. Kan väl erkänna att jag gillar smörigt... men jag gillar också det mesta. "Spikey" är i alla fall klockren och jag skulle aldrig i hela mitt liv klara av att ha honom som inneboende.

Märks det att jag är rastlös? Ja, självklart eftersom jag nu bara skriver massa obetydligt nonsens. Men det kan vara skönt ibland. Att inte gräva så djupt.

November rain, love it.

Painting

Kreativ helg. Målar om mitt rum, spelar piano, pluggar och skriver (och lyssnar på musik).
Helene kom över en sväng denna kväll och vi tittade på Idol. Lars, honom gillar jag. Självklart spelade vi sedan lite piano och gitarr. Helene lärde mig första versen i låten Never Alone med Barlow Girls. Efter att vi pratat sommarminnen blev jag hungrig och bjöd henne på makrills-toast. Hon kilade hemåt för ett par timmar sedan och jag vet inte varför jag fortfarande är uppe. Antar att jag tänker för mycket, därför ska jag äntligen gå och lägga mig. Ögonen svider.

Tisdag

Tittade runt på youtube och hittade plötsligt min farbror Stigs gamla band.
Faktiskt riktigt bra och Stig är en otrolig sångare.

http://www.youtube.com/watch?v=UxUQTwRUMCc

Svårformulerad

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det.
Det kanske räcker med att säga att jag inte ville gå ur den där bilen igår.

Lapdance 50 kr

Och kammade vi hem det? Ja, självklart gjorde vi det! Sålde för 690 kr på fyra timmar och tror vi sedan kom fram till att vi var bäst i alla tre klasserna. Ölkorven gjorde sitt, men kan också bero på vårat breda sortiment. Eller så är det bara för att vi är så otroligt snygga som vi lockade till oss kunder. Funderade på att erbjuda lapdance för 50 kr men vet inte om det skulle ha uppskattats sådär mitt på dagen på Stortorget. Men vi lyckades ändå! Riktigt rolig dag och bättre väder kunde man inte ha fått. Om jag inte vore så ointresserad av ekonomi skulle jag helt klart starta eget.

Väntan i takt

Sitter i skolan och väntar på bussen. Det lite tråkiga med att bo ett par mil utanför, närmare sagt 4 mil utanför är all denna väntan. Men det gör ingenting, bara jag har musik i öronen kan jag vänta nästan hur länge som helst.

Vi har företagande dagar nu och imorgon ska vi "driva" vårat företag i fyra timmar. Måste ju erkänna att det inte skulle förvåna mig om vi kammar hem det här totalt. Det är bra med kontakter och alla är pepp så det kommer bli riktigt kul!

Fick förresten ett konstigt telefonsamtal idag. En kvinna spelade in ett meddelande på min telefonsvarare:

"Hej, det var från barnavårdcentralen. jag såg just att du hade ringt angående Ludvig..."

Ludvig? Tänkte jag och fortsatte helt oförstående lyssna på hennes prat. Sedan insåg jag att det var ganska privat så jag lade på luren. Vad jag vet så har jag ingen son som heter Ludvig, inte heller vet jag om att jag bor på Värmdö.

Nu väntar en hel kvälls bakning.

------------------------------------------------

Senare.

Hm, bakning och Veronica Maggio visade sig inte vara någon vidare bra kombination. Inte heller att sjunga högt och dansa samtidigt. Tur att mamma inte är hemma och kan se hur köket ser ut. Jag kanske till slut får erkänna att jag inte kan göra fyra saker samtidigt.

Kolakakor och orgasmer

Eftermiddag, jag och Amanda är påväg till våra iv-val.

Amanda: Jennie, vi måste fika på Java någon dag.
Jennie: Jaha, varför då?
Amanda: De har världens godaste kolakaka där! Den är helt underbar. Jennie, den är till och med bättre än sex!
Jennie: Åh, så man får typ en sorts orgasm av den?
Amanda: Ja!
Efter en stund:
Jennie: Ska vi fika på Java efter skolan?

Jag kan säga att hon hade fullkomligt rätt. Besök på Java kommer det definitivt bli fler av.

Har en hemsk migrän så måste sova nu.


Förlåt, men jag får dig bara inte ur mitt huvud.

Skruvat samhälle

Nu har jag pumpat muskler. Eller ja, jag vill egentligen inte ha pumpade muskler. Jag vill bara att de ska vara tränade. Alltså inte se ut som typ Elektra i Gladiatorerna om ni minns det programmet. Sen är det bra att vara någolunda stark också. Jag och Hanna diskuterade kvinnovåld igår. Hon går en "världskurs" utanför Göteborg där de tar upp internationella frågor, ren allmänbildning helt enkelt. Sådant som alla egentligen borde veta. De hade i alla fall haft en genusdag förra veckan och en föreläsare hade varit där och pratat om att man omedvetet lär sig redan när man är liten hur tjejer/killar ska bete sig. Hon kom in på kvinnomisshandel/våldtäkter och som väntat ropar ett jävla stolpskott:
"Killar blir faktiskt också våldtagna av tjejer."
Öh... ja det händer väl. Men inte fan händer det ofta. Om jag läser tidningen och hittar en notis om en tjej som blivit våldtagen, tre timmar i sträck av fyra killar så blir jag hemskt nog inte särskilt förvånad. Jag tänker kanske "Usch, vad hemskt" och bläddrar sedan vidare. Hittar jag däremot en notis om att en/flera (tror förresten jag aldrig hört talas om att flera tjejer våldtagit en kille) tjejer våldtagit en kille, då blir jag förvånad. Tjejer behöver inte vara bättre för det men någon jävla anledning måste det ju finnas.
Den där föreläsaren berättade också om att när en tjej är liten och blir retad eller knuffad av en kille i skolan och hon går till fröken och skvallrar så säger oftast fröken snällt:
"Men han är nog bara kär i dig."
Vad ger det för bild över hur man ska bete sig som tjej eller kille? När jag tänker tillbaka själv så känner jag igen det så väl. Jag har bara aldrig tänkt på det förut.

Nej, nu ska jag ta en välförtjänt dusch.

Lördagar

Kom på mig själv när jag satt på bussen igår att jag inte tänkt en tanke om vad jag skulle göra idag, imorgon eller veckan efter det. Jag brydde mig bara om det jag gjorde just då och släppte allt annat. Jag bekymrade mig inte för något utan lät allt bara flyta på som det ville. Jag måste erkänna att det var skönt att bara njuta av livet så som det var just då, just den minuten.
Jag tror jag lärt mig att sluta leta efter hinder och konsekvenser och ta allt som det kommer.

I guess I'm not afraid anymore

A Hard Rain's A-Gonna Fall - Bob Dylan

När vi började engelskan idag tog våran lärare på en låt på youtube "Bob Dylan - A Hard Rain's A-Gonna Fall", gav oss låttexten och tryckte på play. Det var en live-inspelning och Dylan själv var väldigt sliten till rösten och orden var svåra att tyda. Jag hängde med i texten men tänkte inte på vad orden betydde. När de 9 minuterna var slut berättade våran lärare att vi skulle gå till Stortorget där det var en utställning. Jag förstod fortfarande inte vad Bob Dylan hade med en utställning i Örebro att göra.
Vi tog på oss jackorna och gick iväg. Utställningen var utomhus, mitt på torget och jag har gått förbi den flera gånger men aldrig haft en tanke på att titta vad det var för något. Det visar sig vara en fotoutställning där temat är just denna låt "A hard Rain's A-Gonna Fall". Fotona visade svält, död, sorg, våld, klimatförändringar. Allt det där de flesta av oss blundar för. Och under varje foto fanns en mening från Bob Dylans låt. Under ett foto som var av ett barn som håller i ett vapen stod det:
"I saw guns and sharp swords in the hands of young children"
Medan jag studerade bilderna förstod jag plötsligt vad orden betydde, eller så kan man kalla det tolkning. Jag blev så otroligt berörd och ivrig att göra någonting, sluta blunda för allt och göra någon nytta.
"Det är inte vårat problem", vadå inte vårat problem? Klart som fan det är vårat problem! Det är våran värld och de är lika mycket människor som vi är. De har lika mycket rätt till ett bra liv som vi har. Det är bra att vi skänker pengar, det är det verkligen men jag tycker att fler kunde engagera sig, hjälpa till. Men jag förstår ändå de som inte orkar med allt elände i världen. Det är deprimerande bara att titta på nyheterna. Men jag tycker ändå att det är våran plikt. Sverige är ett rikt land jämfört med så många andra.
Och klimatförändringarna blir allt större men vi gör ändå inte så mycket. Visst vi har Kyotoprotokollet som ska få industriländerna att minska sina utsläpp av växthusgaser med 5 % till år 2012 och vi använder oss av alltmer miljövänliga produkter, handlar ekologiskt, sopsorterar och åker kollektivt men det räcker inte. Vi måste göra mer. Och om vi inte tar hand om våran jord kommer det inte ens att finnas något vi.
Det var en allt annan än angenäm lektion med ett brutalt uppvaknande. Men det behövs för att vi inte ska ta allt för givet. För att kunna förstå hur bra vi har det egentligen och att vi ska ta vara på all tid vi har fått och alla möjligheter vi har. Vi kan bli vad som helst, göra vad vi vill med våra liv.
Vi har frihet.


Bob Dylan - A Hard Rain's A-Gonna Fall

Oh, where have you been, my blue-eyed son?
Oh, where have you been, my darling young one?
I've stumbled on the side of twelve misty mountains,
I've walked and I've crawled on six crooked highways,
I've stepped in the middle of seven sad forests,
I've been out in front of a dozen dead oceans,
I've been ten thousand miles in the mouth of a graveyard,
And it's a hard, and it's a hard, it's a hard, and it's a hard,
And it's a hard rain's a-gonna fall.

Oh, what did you see, my blue-eyed son?
Oh, what did you see, my darling young one?
I saw a newborn baby with wild wolves all around it
I saw a highway of diamonds with nobody on it,
I saw a black branch with blood that kept drippin',
I saw a room full of men with their hammers a-bleedin',
I saw a white ladder all covered with water,
I saw ten thousand talkers whose tongues were all broken,
I saw guns and sharp swords in the hands of young children,
And it's a hard, and it's a hard, it's a hard, it's a hard,And it's a hard rain's a-gonna fall.

Muuusik

Sitter och lyssnar på låten vi spelade in i våras. Och som Anton sa blir den faktiskt bara bättre och bättre. Även fast vi knappast var några proffs så har jag nu slutat leta efter falska toner och börjat lyssna på den som vilken låt som helst. En annan anledning kan vara kära Emilia som under helgerna jag spenderat där kört låten på repeat i timtal, vilket då har resulterat i att jag inte alls tycker att det är pinsamt att höra mig själv längre. HAHA! Botad! Men det är också en väldigt bra låt så jag ska försöka att inte slita ut den för mycket.


Sum 41 - Pieces

I tried to be perfect
but nothing was worth it
I don't believe it makes me real
I thought it'd be easy
but noone believes me
I meant all the things that I said

Tisdag

Det är kallt nu. Jag tycker inte om kyla. Hade gärna slitit ut sommarkläderna ännu en månad, gått barfota ett par veckor till och att nätterna fortfarande skulle vara ljusa. Men vi bor i Sverige som under senare år fått ett allt mer varierande och oförutsägbart klimat. Undra vilka det kan bero på?

Men höst och vinter har vi ändå alltid haft, så länge jag kan minnas i alla fall.

Igår började jag och My på teater. Jag måste erkänna att jag var en aning nervös när vi klev in genom porten till Nya Teatern. Men det visade sig vara riktigt roligt och människorna verkar härliga. Alla har sin egen speciella personlighet och det gör gruppen ännu mer intressant. Jag har aldrig spelat teater på allvar förut, det kommer bli en utmaning.

Blundar du för att du inte vill se?

Jag behövde inte mer.

Det är inte ofta man känner sig sådär löjligt lycklig. Ni vet då man tänker att lyckligare än såhär kan man inte bli. Och även om man mår så bra att munnen inte kan sluta le så är man ändå rädd. Rädd för att bli sårad, att tyngdlagen brutalt ska tvinga en ner på marken igen. Det är synd att vi är så misstänksamma och tar så god tid på oss att bli just sådär lyckliga.

Vi minns tydligast de absolut bästa stunderna, då vi är sådär löjligt lyckliga.
Vi memorerar och förvarar dem på ett säkert ställe.
Oftast är de lyckligaste stunderna de kortaste men de är också de mest värdefulla.
De behöver inte vara för evigt. Det kan räcka med en kväll, en natt.
Men vi kan leva länge på de timmarna vi fick.

Jag behövde inte mer.

Rädsla

Har du någonsin känt dig osäker då du kommer gåendes i korridoren, varje morgon, fem dagar i veckan? Att du inte passar in i den här världen och att du är rädd för att inte räcka till, att inte vara bra nog?
De oundvikliga kategorierna. Vi har nördarna/töntarna, de populära, ensamvargarna, sportfånarna osv. Och så har det alltid varit och kommer förmodligen också alltid att vara. Skolan är något man inte kan gå igenom utan att ha fått någon form av stämpel. Och om den är sann eller inte spelar ingen roll, du kan inte förändra den förrän du antingen bytt skola eller lämnat den bakom dig. Jag har haft stämpeln slampa en gång i tiden. Jag förtjänade den inte. Jag har också haft stämpeln tönt vilket betydde att ingen ville vara med mig, jag blev en ensamvarg. En klasskamrat jag hade från ettan till nian har alltid varit en ensamvarg. Han fick utstå många kommentarer och alla tyckte att han var knäpp. Men det var hans eget val att bli ensamvarg, han tyckte om att vara mest för sig själv och grubbla om saker. Så vad var problemet? Han varken skadade eller sårade någon, han var bara han. Jag brukade leka med honom när jag var liten och jag minns att jag förundrades över hur intelligent han var. Han var speciell, det erkänner jag men vem är inte det egentligen? Om vi skulle strunta i precis alla "regler" och normer om hur man ska vara och bara vara oss själva så skulle vi inte vara så olika honom. Om jag ska vara ärlig avundas jag honom för att våga vara sig själv så ut i fingerspetsarna. Jag avundas i och för sig alla människor som skiter i vad andra tycker om deras kläder och om vilken stämpel de får. Jag å andra sidan försöker så gott jag kan att bara vara jag och inte bry mig om vad andra människor ska tycka om jag gör si eller så.
Men det kommer alltid finnas människor i de där korridorerna som inte kan hålla inne med sina kommentarer och domar.
Gör denne sig verkligen förtjänt till det eller är det bara något du slänger ur dig för att det är din åsikt?
Tänk om vi, under en dag skulle välja ut en person i skolan vi aldrig haft en tanke om att prata med och umgås med denne. Strunta i vart man "tillhör" och bara vara två människor som inte vet så mycket om den andre. Bara vara människor. Det skulle kunna gå väl eller inte. Det vet man aldrig. Det är likadant som när man går på en fest och träffar nya människor, man vet aldrig om framtiden involverar dessa personer.
Men jag vill tillägga att vi alla också är unga människor som försöker hitta vår väg och oss själva mitt i all kaos. Att göra det perfekt är en omöjlighet och att välja fel väg gör vi alla någon gång. Jag bara undrar hur det skulle vara om alla gav alla en chans att vara sig själva utan de där fällande kommentarerna som kommer ekandes efter en i korridoren.
Att ha en åsikt är lagligt men att såra någon som inte gjort sig förtjänt av det, är inte det en mer oskriven regel?
Jag tror att alla någon gång gått osäkra genom den där korridoren och undrat vad alla tycker om en. Det man nog egentligen skulle lära sig är att det enda som faktiskt borde räcka är att bara vara sig själv, fullt ut.

You've been...

Jag helt enkelt måste på ACDC nästa sommar! Inget ska hindra mig, jag ska ha biljetter!

Sound of the drums
Beatin' in my heart
The thunder of guns
Tore me apart
You've been.. thunderstruck

En kväll med kungen på gura

Efter nog den tråkigaste och regnigaste eftermiddagen i mitt liv kom pappa och Katarina hem och vi gjorde hemlagad pizza. Jag gjorde en vegetarisk pizza och den blev helt klart godast. Sen tog jag på mig regnjacka och regnbyxor och cyklade iväg till Helene. Det var mysigt värre med gitarrspel och sång och sen blev det cola med mycket prat. Vi delar många minnen, fast ibland var inte Helene med på noterna:

Jennie: Vet du vad jag kom på? Vi har firat midsommar ihop två gånger.
Helene utbrister: Vadå, är det midsommar idag?
Hahahaha, det var kul.
Sen fem minuter efteråt:
Helene: Men jag kan fortfarande inte komma på när vi firade andra gången...
Jennie: Det var i år ju.

Det blev en jättebra kväll och klockan hann bli ett innan jag cyklade hem igen och då hade regnet äntligen upphört. Och jag säger bara det. Helene, du och jag på dansgolvet om 60 år.

Nattinnebandy i nian som vi ägde. Helene skulle likna Marilyn Manson. Mig och Amanda kan man ju diskutera eftersom vi mest liknar prostituerade. Hrm...

Fredag

Första helgen sedan juni som jag inte har något speciellt inbokat, förutom att vi ska åka och träffa Sven imorgon och att jag ska kila över till Helene senare på kvällen. Men det är ändå en lugn helg jämfört med hur alla andra varit. Men jag tycker om att ha fullt upp, att resa runt.

Hellre ger jag mig av än stannar för evigt.

Men just den här helgen tar jag igen mig, samlar ny energi.

Back in the old days

Jag vill spela fotboll igen. Jag vill minnas den där känslan jag alltid älskade. Jag trodde faktiskt att jag skulle spela hela mitt liv, att det aldrig skulle få ett slut. Men så började det bli dålig stämning i laget, folk började hoppa av och plötsligt fanns det inget lag kvar. Vi som var kvar fick istället hoppa in i B-laget. Men då sa jag stopp. Att börja spela seriöst var tydligen inget jag ville ha. Jag ville spela utan krav, bara för att det var roligt. Så tog det helt plötsligt slut. Åtta år av mitt liv hade jag ägnat mig åt fotboll. Kan ni tänka er tomrummet?
Det och dans var alltid min befrielse, alltid en stor del av mitt liv. Jag kunde ha blivit något, det är jag medveten om. Men som med allt annat tröttnade jag. Åh, jag tröttnar på mig själv. Aldrig kan jag brinna så för en och samma sak en längre tid. Alltid måste jag ha omväxling och förändring. Men jag antar att det är så jag utvecklas bäst.

Helt onödig information om mitt förflutna. Men jag var bara tvungen att skriva av mig lite känslor.

Hur skulle du känna dig?

Har ni sett Happy Feet? En utstött, steppande pingvin som ger sig av för att ta reda på varör all fisk tar slut. Han blir tillfångatagen av människor (det är vad jag kallar det i alla fall) och sätts i en likadan "bur" som de här pingvinerna. Efter ett tag blir han helt knäpp och det lär de här pingvinerna också bli.Hur skulle du må ifall någon satte dig och tjugo andra människor i en liten bur med konstgjord miljö och aldrig får känna dig fri? Jag skulle känna mig kränkt, värdelös och som jag sa, bli galen. Men tyvärr kan inte djur tala vårat språk och då anser vi att vi kan bestämma över deras liv. Jag vet, jag som snackar så mycket, borde inte jag vara vegetarian? Jo, det är mitt mål. Jag jobbar på det.

Vad skulle du kunna göra för att hjälpa till?

Redan september

Jag åt, alldeles för mycket. Var längesen jag mådde så illa av att magen var full. Men gott var det även om det kanske inte var värt det. När jag skulle ta bussen hem kände jag tröttheten komma ifatt mig. Jag slog mig ner på ett säte och somnade direkt. Det kändes som det bara gått ett par minuter då jag slog upp ögonen och insåg att jag skulle av vid nästa hållplats. Fortfarande lika trött och sliten gick jag hemåt, när jag bara hade ett par hundra meter kvar snurrar allting till och jag tror att jag ska falla omkull. Till slut kommer jag hem och går raka vägen in till min säng.
Nu har jag 38 graders feber.

Jag har kommit fram till att jag tänker alltför mycket och talar på tok för lite. Cathrin har så rätt i det hon sa till mig.

Vi går mot höst

Idag kändes det bättre, lättare. En bra dag.
Min danslärare var bortrest idag så vi hade inget iv-val. Alltså fick jag sluta tidigare och jag kunde träffa Erika på stan ett par timmar. Vi åt på Bara Vara och strosade runt i affärer. Vädret var på topp och vi konstaterade att det kändes som en vårdag trots att det egentligen börjar dra sig mot höst. När jag satt i klassrummet och som vanligt tittade drömmande ut genom fönstret upptäckte jag att träden börjat skifta i färg. Hösten är vacker på sitt sätt men jag önskar ändå att det sen efter allt regnrusk kunde bli vår igen. Jag har aldrig tyckt säskilt mycket om vintern. Och när jag beslöt mig för att aldrig mer utöva någon vintersport då jag nästan förstörde mina knän helt så ser jag inget nöje alls i det. Okej, snö på julafton och nyårsafton men för mig spelar det faktiskt ingen roll. Snö eller inte så är det fortfarande jul för mig.
Men mysiga höstdagar med tända ljus och god mat är inte helt fel ändå.


There's a big
A big hard sun
Beating on the big people
In a big hard world

Söndag

Timmarna gick inte långsamt, de försvann i rykande fart och jag skulle kunna göra allt för att leva om dem en gång till. Det finns inte mycket jag hatar men idag kom jag på en sak. Jag hatar när jag måste lämna er. Men helgen blev som väntat helt underbar och jag kan knappt vänta tills nästa gång. Och jag lovar att det blir snart.

Helene, jag och Matilda ska starta ett band. Inte för att Matilda vet om något än men det ska nog gå vägen.

Hellre ger jag mig av än stannar för evigt.

Torsdag

Jag är nöjd. Jag behöver inte mer. Det räcker för en lång tid framåt.
Imorgon blir det att känna av lite nostalgi. Kommer bli en fantastisk helg
och jag hoppas att timmarna går långsamt. Idag skulle jag städa. Men min
hand tillåter mig inte riktigt än att gör ett sådant arbete så Matilda fick hoppa
in. Jag fick vägleda henne och vi hade det riktigt roligt. Radion var på högsta
volym och våra röster lär ha hörts ut på gatan.

Nej, lite sömn skulle inte sitta fel.

Börjar om från början

En ny blogg att fylla med tankar. Känns nästan som när jag öppnar ett nytt skrivblock och det kliar i fingrarna då jag ser de tomma raderna framför mig. Men för tillfället kan jag inte skriva för hand, fick reda på idag att jag överansträngt min högerhand och fått en inflammation.
"Har du skrivit mycket på sistone?" frågade hon som undersökte mig.
Självklart har jag skrivit, jag går ju i skolan. Men hur kan man överanstränga en hand genom att skriva? Nej, jag tror mer på dansstegen jag gjorde då jag gick ner på golvet. Glad och lättad gick jag därifrån med bara ett stödbandage om handleden. Tanken på att behöva ha gips och inte kunna dansa på flera veckor gjorde mig skräckslagen ett tag. Men nej, en ipren morgon och kväll och vila ska räcka för den här gången.

Nu ska jag återgå till lite viktigare saker. Har en engelska berättelse att skriva.